det här är vad som händer när man åker bil
Aldrig någonsin i hela mitt liv kännt så tydligt att jag verkligen inte inte inte vill träffa en person, se en person. Det har hela tiden varit tvärt om, ju mer sårad man blir vill man bara krypa ännu närmre för att bli omhållen och få stanna kvar, och när man inte får stanna kryper man ännu närmre och är tätt tätt tätt intill, klamrar sig fast i ett desperat försök att bli uppskattad. Kan inte förstå hur det helt plötsligt kan bli helt tvärt om, vill inte ens se personen vill bara hålla mig långt bort helst av allt. samtidigt som jag inte vet vart jag ska ta vägen för jag håller kvar så hårt i tanken
men vadå? jag saknar dig ju bara när jag andas
frågan är hur det är möjligt att sakna något man aldrig ens har haft