heading somewhere

 

Hoppar mest runt i min gråa tshirt samtidigt som jag försöker återhämta mig efter midsommarnatten och längtar till Aiya Napa. Men är för tillfället så himla nöjd med tillvaron, det rullar på och jag mår bra. Så jävla bra. Midsommarafton var näst intill perfekt förutom att det inte alls kändes som midsommar och det var svinkallt. Men jag hade verkligen så. jävla. kul. hela kvällen. Skrattade mig genom nästan-spyor för att några minuter senare kläcka ur mig "jag mår så jävla bra nu" och mena det till hundra procent. Klampade runt i skavsårsskor och gick för många meter för mina fötters eget bästa, spelade beerpong och drack öl med hela ansiktet, skrattade oss igenom trasiga häckar, kyla, pinsamheter och bara var fulla ungdomar. Underbart.

 

Gårdagen spenderades lite hit och dit, jobbade, firade Nea och åt en förjävla god risotto med Bianca och Mattias. Avslutade sen med zombiespel och bussresan hem fick mig att börja tänka på vad jag och Bianca pratat om på bussresan innan. Att man klarar av och låter sig själv befinna sig i en så pass självdestruktiv situation så länge för att till slut säga att man inte bryr sig längre och faktiskt mena det. Det är sjukt och jag förstår inte hur jag fortfarande lever. Att detta inte har kvävt mig ännu. Men det gör ingenting för det är de där små stunderna av total lycka som gör beslutet så jävla enkelt.