15:39
Så idag är en sån dag jag går tillbaka i arkivet och känner mig tom. Som jag faktiskt gjort mycket på senare tid. Har funderat mycket på det där med bra och dåliga dagar, och vad som gör våra dagar till antingen bra eller dåliga, att det ofta inte finns något direkt mellanting på just den fronten. I alla fall inte för mig. Men det är väl lite som med allt annat på något sätt. Vissa känner allt eller inget, andra känner allt emellan eller bara det där tomma. För min del är det nog en blandning av alltihopa. Lite eller okej eller kanske eller ovetande är alltför förekommande här för att jag ska kunna kalla mig en "allt eller inget". Men kanske är det något bra egentligen, att man klarar av halvhjärtade situationer. Att nöja sig med det man får och hålla så hårt i det att fingrarna blir blåa av kramp. Jag vill att det ska vara ja eller nej, men alltför ofta verkar det som "jag vet inte" tar över allt annat. För att man antingen är rädd för att släppa taget eller hålla kvar. Så man håller sig i mitten, det stället man egentligen bör vara så långt bort från som möjligt. Men hur enkelt är det egentligen, när man är så fruktansvärt rädd för att släppa taget och falla in i det okända? Vill vara kvar där det är varmt och tryggt, säkert. Men oavsett om jag inte riktigt vågar inse det ännu, så finns det där varma, trygga och säkra inte här längre. Och det skrämmer mig. För det gör framtiden så osäker. Jag vet inte vad som väntar runt nästa hörn.