Så har man hamnat här igen, med samma funderingar kring dessa sömnproblem. Försöker klura ut varför jag konstant känner mig stressad?? Har denna månad blivit ruinerad av all terapishopping av allt tänkande och stressande hit och dit eller ingenstans. Kommer dessvärre inte fram till några vettiga beslut över huvud taget, och när ett beslut fattas ändrar jag mig i sista sekund för att göra precis tvärtom - vilket oftast slutar i totalt bombnedslag för min hjärna. HJÄLP MIG. Saknar mina pärlor som befinner sig i Västerås och Schweiz så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen och ibland bara bryter ihop totalt. Att gå från att träffa dessa underbara brudar varenda jävla dag i tre års tid, till att inte träffas på flera veckor river sönder mig inombords totalt. Försöker greppa tag runt andra saker, men detta år har jag inte ens en uppsats att gräva ner mig i. Det är så tomt nu.

 

Men på fredag får jag i alla fall skrika till krunegård med världens bästa tjej.

Att tänka på det gör livet lite lättare för en stund.